Jag och mina skor, det är speciellt

Skor har nog alltid varit speciellt för mig, redan när jag var liten. Kommer ihåg alla besvikelser när man inte fick 4 par till skolavslutningen, typ J

Jag fortsatte att bara älska dem. Vet att jag gick i höga platåer i jeans från Sko Uno. Det var stort, större.  Jag var så cool. Dessa och ett par Gul&Blå eller Hollywood jeans till det och man regera.

Om man nu kunde göra det när man var 15 år. Men sant, jag gjorde det.  Kaxig har jag också varit jämt, på utsidan.

Men nu fortsatte jag på min skobana, det blev smalare klackar å ingen platå. Kommer ihåg att jag hade skor från London redan på den tiden, ett par vinröda i lack , med 12 cm klack, och den smala remmen som höll fast foten var inte bredare än ett presentsnöre.

Men otroligt nog så gick jag i dem som tofflor, då fanns posten vid rondellen så där kom man struttande i sina klackar. Kullerstensgata. Ja det var tider det.

Sedan kom  Yenny och jag gick i rosa pumps under graviditeten..

Sen tar livet över ett tag, det fanns en till som ville ha skor, ja faktiskt Hon är smått galen i skor hon med.

Så där föddes vår otroliga färgmatchning. Hade jag moccastövlar så hade hon, folk va nästan bestörta när jag klädde henne i svart långkjol, rosa moccastövlar, en rosa päls och en halsduk runt huvudet..

Sen låg det där med skor nere ett tag, men sen blev jag ”stor” och började samla på dem.  Det är mina vackra konstverk.

Vill gärna ha lite ovanligare stil, inte klassiska svarta pumpsen. Sådant är trist.

Nej fram för färg i massor, konstiga klackar och vackert tyg. Skulle vilja ha ett par Laura Ashley pumps. Hon har ju så vackra tyger. Men det ska vara 15 cm smal klack på dem..

Har hittat annat vackert på ebay.uk. Dom har världens coolaste glitterskor.I alla tänkbara färger, grodgrönt, cerisrosa, babyrosa, kornblå.osv. Både kilklack och vanlig klack.. Dreglar nästan bara av att tänka på dem. Världen är så full med vackra skor att man ibland nästan blir knäpp, dock saknas plånboken.

Men jag samlar på i min takt, är ju också det som gör det spännande att leta, man kan se ett par och får vänta ett år att äntligen få dem. Jag blir galet nöjd..Då diskar jag i dom bara för att jag kan.. Trippar omkring som en prinsessa å bara ler. Ja det är bra härligt.

Tyvärr kan jag inte gå ute i dem längre. Mina leder och vrister säger ifrån för att jag är sjuk. Men skor kommer jag aldrig att ge upp.Jag kommer vara 80 år å längta efter ännu fler par.

Ha nu en skön vår alla skodiggare

Camilla